Vem ser hur jag har det?...
... egentligen...
Det påstås att hästen ser och förstår mycket mer än vad en människa kan se...
Det pratas också mycket om att man kan se på hästens ögon hur den mår. Och utgående från det har många skarpa ord uttalats om att det syns att den och den hästen mår dåligt, det nämns om djurplågeri och allt möjligt.
Den debatten tänker jag inte blanda mig i här.
Men hur lätt ser man då om en häst mår dåligt?
Man kan ju själv se rätt risig ut... ;) ... men inte är det ju nån katastrof för det... man har ju bättre och sämre dagar... när man sovit bättre och sämre nätter före... eller man kan tänka på nåt tråkigt som har hänt för fem, femton eller tjugofem år sen och då kanske man också ser rätt usel ut... om nån skulle få för sig att analysera ens ögon då.
Okej, hästen lever i nuet. Så då syns inte hans förflutna i ögonen?
Men ett ledsamt tidigare liv sätter kanske sina spår ändå, och syns i ögonen, även om inte hästen direkt minns...?
Och kan en häst med trötta, avstängda ögon väckas till ett glatt liv igen?
Jag menar, det finns många organisationer och frivilliga som jobbar för att utsatta djur ska få ett bättre liv. Bilder och artiklar finns i mängder på nätet. Och man läser ju gärna om lyckliga slut på såna historier, där djuret fått ett nytt liv bland djurälskare. Men ser man då på de hästarna att de varit plågade, kommer deras ögon alltid att vara avslöjande, även om de skulle hinna leva tio år på gröna ängar, bland hästkompisar och med precis så mycket mat som de behöver och mår bra av...?
Sånt kan man fundera på en lördagkväll i september...