Sitt på rumpan...!
... sa hon åt mig... instruktören i centrerad ridning...
... jamen, det gör jag väl!... sa jag, men hon kom fram och visade vad hon menade...
Jag var inte den enda i gruppen som hade lite samma fel. Klen tröst.
En väldigt erfaren ryttare, som jag tyckte satt så extremt fint i sadeln fick också, till min överraskning, samma order, lite modifierad.
Visst har jag suttit på rumpan, men i mitt försök att vara rak och inte som en hösäck, så har det gått åt fel håll.
Lite som när man placerar en liten docka på en leksakshäst. Dockan "sitter" stelt som en pinne, med båda benen spretande orörliga, visserligen rak i ryggen, och armarna stelt framåt mot tyglarna, men det ser inte vackert ut, och är absolut inte följsamt...
Det har kommit en felaktig svank i ryggen, som har gjort att jag inte alls är rörlig och mjuk i benen eller höften, att följa hästens rörelser.
En kul sak, och ett sätt för mig att minnas vad instruktören talade om, är när hon frågade hur det känns att sitta som hon placerade mig. Jag sa, det känns som att... och så pustade jag ut i en djup suck, dråsade ihop med kroppen, tungan hängande ut ur munnen, som om jag var helt slut...
Hon frågade hur jag tyckte jag skulle sitta för att sitta rätt, och när jag gjorde det, tog hon snabbt ett foto på mig med en telefon. Sen bad hon mig sitta som hon hade instruerat, som jag uppfattade som hösäck. Och så tog hon ett foto. Sen fick jag se skillnaden.
Jag satt faktiskt rakare på nåt sätt i den "hopsäckade" positionen! Jag behövde inte spänna axlarna bakåt, som man ofta fått höra, utan de fick en mer naturligt avslappnad position när tyngdpunkten kom ner till magtrakten...
Poängen var att sitta i balans på sittknölarna, medan de inre magmusklerna justerade bort ryggsvanken, och sen skulle jag titta rakt fram som man ska, sätta en hand strax nedanför halsen, dra ett djupt andetag och blåsa ut så att jag fick ner "tyngdpunkten" från bröstkorgen ner mot magtrakten, där mittpunkten ska vara för att man ska vara stabilare på hästen.
Det som var den enorma skillnaden i skritten sen: när jag hade fått tyngdpunkten mer rätt placerad på hästens rygg så var mina höfter och ben rörliga, mjuka att följa hästens rörelser. Det var det här en annan instruktör pratade om när hon använde uttrycket "dansa salsa"!
En bonus som kom i och med de rörliga, fritt hängande benen, var att när hästen skrittade, så kunde man låta fötternas tyngdkraft neråt svänga skänklarna till att nudda hästen i takt med gången. Det blev inte att klämma med skänklarna utan att låta hästens egen energi, om än långsam, puffa lite mer fart till ökad skritt.
Det här är som att börja lära sig stava och skriva och räkna 1+2 igen... basic, basic.
Men så roligt när man märker hur mjukt det kan vara när det funkar! :)
Nu borde jag bara ha chans att testa det här på den häst som jag hade så jobbigt med innan kursen... Måste få till en lektion med just den hästen... :)
Horsesinmymind... :)
Så intressant!
Ibland funderar jag på om jag verkligen ska instruera nybörjarna att "räta på ryggen" och att "tårna ska peka upp mot taket", eller om de inte skulle lära sig mer på att helt enkelt rida utan stigbyglar det första halvåret och att ridfröken höll tyst om sitsen...