horsesinmind.blogg.se

... innan hästen knycker till och springer bort?
Just när man ska ta tag i grimman gör den ett elegant knyck med huvudet, och efter att ha stått blickstilla, väntande, flera sekunder medan man närmat sig den, så är den plötsligt tio meter bort med huvud och svans lyft i trots...

 

Lite bekant.

 

Även om jag nu ett par gånger lyckats hålla mig själv så pass lugn att jag inte försökt grabba tag i grimman snabbt utan faktiskt gett hästen chans att dra sig undan om han inte vill bli fångad. Och han har stått kvar. :)

Jag har anat en liten minimal ryckning eftersom jag stått så nära, men ett par meter bort hade den ryckningen inte synts. Och, som sagt, han stod kvar i alla fall. Sötnos!

 

Var som åskådare på en kurs igår där det jobbades bland annat från marken med en liten temperamentsfull surpuppa till häst. Hon tålde inte att man petade i henne för mycket, eller just alls. Men samtidigt var hon extremt samarbetsvillig bara man respekterade hennes privata bubbla.

 

Så kursdragaren lyckades få hästen att göra allt hon bad om, utan att peta :).

 

Sen skulle ryttaren sitta upp också. Genast i skritten protesterade hästen mot skänklarna. Där skulle inte petas alls, då sparkar jag med bakbenen! Då gav kursledaren direkt en intressant uppmaning till ryttaren (som ju nog var både erfaren och skicklig). Tänk dig att du inte har underskänklar alls, så de ska inte röra vid hästen. Du ska i stället rida med överskänklarna och sitsen, och vid behov hjälpa till med tyglarna, men kom ihåg att dina ben slutar vid knäna!

 

Sen fick hon i uppgift att rida både öppnor och slutor längs långsidorna och också få till lugna volter i trav. Hon koncentrerade sig enormt och pustade: det här är svårt! Men det gick, och hästen utförde alla uppgifter galant och utan protester. Ryttaren sken som en sol, hästen började bära sig vackert och ingen behövde vara sur! :)

 

Det var det där med respekt och förtroende och samarbete.

Så intressant, så svårt...

... och så fantastiskt när det fungerar!