Är det där det nyaste från Paris eller...?

... visst är det ibland lite sött när hästen snusar på ens fot i stigbygeln, som om den undrar vem är du? eller har du nya ridskor eller?
Men ibland händer det att man märker att hästen ev är lite irriterad, och då får man ju tänka efter, har jag varit för irriterande med min skänkel? Har jag varit onödigt hård? Eller spände jag sadelgjorden för hårt? Eller är jag helt enkelt otydlig, borde jag sätta till en vikthjälp eller ett litet ledande tygeltag för att den ska förstå bättre?
 
Nåja, det var egentligen inte de funderingarna som fick mig att rita den här bilden.
Jag har funderat på en sak som påpekades på centrerad ridning -kursen angående foten i stigbygeln.
 
För mig är det ju väldigt varierande var jag har foten, långt fram, mer mitt på. Eftersom jag inte har hittat en stabil sits än och inte hittat en bra plats för mina skänklar.
Men på kursen fick jag ett litet påpekande, att jag hade stigbyglarna för långt ute på tårna. Instruktören placerade min fot som hon tyckte att den skulle vara, och jag blev helt förskräckt, ska foten vara så långt in i stigbygeln?!
 
Sen har jag tänkt till lite. Och läst lite här och där. Och gått med mina fötter, i trädgården, i trappor, på jämnt underlag, på ojämnt underlag... viftat med tårna... känt efter, hur påverkar det balansen hur jag går...
 
Instruktören sa, och jag har läst, att för att få en avslappnad och rörlig skänkel (i vristerna då) så behöver tårna vara fria att vifta, så att säga. De ska inte vara spända eller i kontakt med stigbygeln egentligen. Det är ju den bredaste delen av foten som ska göra "greppet" stabilt.
 
Ett av "köksgolvsträningarna" som vi hade på förmiddagarna på kursen var just att gå omkring på golvet, först på hälarna, och känna efter hur det kändes, sen att gå på fotbladet, så att tårna inte egentligen nuddade marken, hälarna strax ovanför golvet, men den egentliga kontakten med golvet skötte fotens bredaste del om. Där ska kontakten vara med stigbygeln, mera "häl ner" än så behövs inte i vanlig dressyr. Menade hon.
 
Och jag har testat till häst. Försöker tänka på det. Och ju mer jag kommer ihåg att ha foten på rätt ställe, desto mer hittar jag balans i resten av kroppen. "Hälen ner" är inget "enda vägen till god ridning". Man måste se på hela kroppen, hur mycket spänd man blir, när kan man vara avslappnad...
 
Väldigt intressant när man märker hur mycket en pytteliten sak påverkar hela ens ridning.
Sen är det ju lite svårt att tänka på alla saker, men man får öva och också öva på att slappna av helt, och se hur hästen reagerar då :).
 
Under gårdagens ridtur försökte jag som vanligt med en hel del uppmjukningsövningar och ställningar. Men allt emellan tänkte jag på hur spänt det kanske känns för hästen då jag försöker så mycket, och så tänkte jag "salsa på lång tygel" - go! Och hästen tog emot längda tyglar, sträckte på nacken, tog ut stegen så jag hittade salsan och så andades vi en stund... :)
 
 
Allmänt | |
Upp