horsesinmind.blogg.se

... speciellt med hästar som man ofta rusar förbi, som kanske är "sjuklediga", men också med hästar som alltid får ställa upp, som är lätta att tränsa och sadla, och omtyckta...

 

Det här gäller ju när jag besöker nåt stall då, med flera hästar.

 

Som t.ex. ikväll.

Jag agerade chaufför och skulle vänta tills passageraren var klar att åka hem.

Eftersom jag visste att ridskolan inte hade ordinarie lektioner just den här kvällen så var jag lite tveksam om jag skulle ta på mig stallskläder eller inte.

Men eftersom jag hade haft värk i kroppen hela dagen så tänkte jag att det är bäst att blanda bort det med så mycket häst som bara är möjligt och också stallsjobb om det bara finns nåt.

 

Jag hade tur.

Genast jag kom in genom stallsdörren fick jag vända om...

... för att hämta in en häst som skulle tränas. Jag fick hjälpa till med diverse smått, ryktning, utrustning osv.

Jag fick upp värmen. Det är ju ändå så pass kallt att klippta hästar har täcken på utomhus.

Och oj, vad täckena kan vara tunga!

 

Sen fick jag ett tips att jag ju kunde borsta av hästarna... de var ju bara en egentligen av de nio som redan blivit putsade...

 

Så jag gick från box till box, helt utan stress, frågade hästen om jag fick komma in, om jag fick borsta, om jag bara skulle klia lite nånstans...

Jag tycker ju om att "låtsas vara effektiv", har snabba rörelser ofta.

Men nu koncentrerade jag mig på att vara lugn, andas lugnt, inte låta deras slängande med huvudet få mig att bli orolig och hastig...

 

Det var lärorikt.

Men svårt, måste jag säga.

 

Och så på slutet skulle jag hälsa på en gammal surpuppa till häst som bodde i stallet bredvid.

Hon som har öronen så strukna bakåt att det är svårt att få bort grimman eller tränset, öronen har låst fast det :)!

Eftersom hon visade en aning positivitet trots öronen, så stod jag där vid boxgallret (en privat häst som jag inte iddes gå in till i boxen eftersom ägaren inte var där eller hade gett mig lov) och pratade med henne. Hon kom och snusade på mig. Och låtsades bli arg. Sen lade jag handen vid gallret, som för att vilja klia henne. Och då märkte jag att hon sakta sakta (så jag inte skulle märka det) kom närmare med huvudet och placerade det så att jag skulle klia på visst ställe.

 

Vi stod åtminstone tio minuter så. Och bara småkliade, småpratade och andades.

 

Den där sortens andning mår jag bra av... :).

(och ursäkta att det bara är en gammal bild, verkar vara svårt att hinna rita nya, men det kommer väl nog småningom...)