I väntan på den mjuka snön...
... får man hålla tillgodo med det som finns... kvällstid...
Det hade kommit lite regn för nån dag sen... och sen minusgrader varje natt, och inte så mycket varmare dagtid.
Och hästarna hade gått där, så det blev en massa små gropar... som frusit en aning så de var skarpa i kanterna...
Sen hade det nog "harvats" efteråt, men det fanns ändå en hel del ojämnheter... milt sagt...
Så jag skrittade bara, hela timmen.
Det var den gamla föredetta travaren. Och det var ingen "lektion", bara motrionsdags för hästarna. Och visst skulle hästen mått bättre av lite variation i ridningen, han är ju så framåt, så lydig, så villig. Om jag hade försiktigt frågat om han vill trava hade han säkert gjort det.
Men mitt hjärta kunde inte riskera att han snubblade och fick nån skada, bara för att han var så snäll och gjorde som jag sa.
Istället sa jag åt honom, att vi får föreställa oss att vi är på terrängtur i besvärlig terräng med klippor och stenar, så vi måste skritta lugnt och snirklande med långa tyglar så du kan balansera upp dig så vi inte åker utför stupet eller stiger bredvid den smala och steniga stigen...
Så det blev en besvärlig tur över stenig öken mitt i den kalla natten...
Det var bara ett par minusgrader, men blåsten tilltog så det kändes som -10 grader minst.
Ändå tror jag hästen var nöjd sen. Speciellt över högivan han fick efteråt.
Sötnos...
Vågar knappt tänka hur det blir om det blir ordentligt med snö och bra underlag... Då får jag verkligen hålla i mig! :)