Det kom lite snö på ridplanen...
... i alla fall och vi har hunnit njuta av behagligare underlag, jämnare och säkrare.
Men det sägs att allt ska regna bort nu de närmsta dagarna, så få se vad det blir till då...
Vi får ta det som det kommer.
Vädret och vintern och kölden och... hästarnas humör :).
Man ska inte sikta in sig på att gosa med hästen efter ridturen när man själv är uppvärmd.
Nej, för då är hästen otålig och ska ha sitt kvällshö. Ingen gosig häst alls. Förstår inte alls varför man står och hänger där bredvid när höbalen är ett par meter ifrån och bara väntar på att fördelas åt de utsvultna hästarna...
Nej, det är före ridturen, när man själv är iskall, inte på humör, har brått att komma upp i sadeln, då skulle hästarna ha god tid att gosa, "borsta lite här, klia lite där, mellan öronen också, ja, just precis..."
Och så står man och blir allt kallare om händerna och fötterna...
Humöret växlar.
Enormt.
Men när hästen fått sin motion, frustar så ångmolnen står runt mulen, och sen gäspar när tränset tagits av, då vet man att nåt vettigt blivit gjort i alla fall. Nån spänning har släppt nånstans i den enorma, varma kroppen som bara väntar på mera mat...
Fåse om det blir lervälling nu då...