Vill se glimten i ögat...
... och smittas själv av den äldres glädje, själv få glimten i ögat.
Så tänkte jag i måndags när jag hade avslutat ridlektionen med den gamla mammaracerhästen men med vanligt träns.
Hon verkade inte ledsen och uttråkad, men hon stördes ändå onödigt mycket av tränset, kunde inte koncentrera sig på de uppgifter hon fick, verkar det som. Och man vill ju kanske ge de bästa omständigheterna för en trevlig lektion för båda, om det bara är möjligt.
Så om jag bara lyckas skrapa ihop tillräckligt med mod och beslutsamhet så blir det sidepull nästa gång jag får den hästen på ridlektionen.
Men då måste jag också rida tydligare. Använda mycket sitshjälper och vikthjälper. Vilket jag ju inte är så bra på men...
Sen drömmer jag ju om att knäppa om tyglarna vid avskrittningen så det blir som en kapson att jobba från marken med. Skulle vara kul att testa hur hon reagerar på följsamhet och sånt vilket inte lyckas lika bra med vanligt träns.
Drömma kan man ju alltid... Eller hur? :)
Kan inte annat en hålla med om första meningen :)