horsesinmind.blogg.se

... var en av övningarna i måndags på ridlektionen.

De här basic ridlektionerna som jag är på, och som jag varit på flera år, känns det som, ger en massa små pusselbitar till mitt ridpussel.

Eller som andra vill kalla det, verktyg i verktygslådan.

De kan vara väldigt simpla saker, men de tränar upp ryttarens förmåga att läsa av hästen, hästens förmåga att lyssna på ryttaren, ekipagets förmåga att samarbeta...

 

En ny pusselbit fick jag prova på i måndags.

Rygga kan jag ju från förr. Inget större problem för det mesta. Där är det ju också att lyssna på hästen och ge efter i rätt ögonblick så man inte "drar" hästen bakåt utan får den att förstå riktningen.

Men sen att övergå direkt till trav från en aktiv ryggningsrörelse, det var intressant.

Och jag måste erkänna att jag blev förvånad på hästens respons! Visst sa ridläraren att jag lyckades ge framåthjälperna precis i rätt ögonblick, men att det gamla stoet skulle ta ett så aktivt skutt framåt trodde jag nog inte :).

 

Där anar man ju också hur pass knepiga rörelser och kombinationer hästen verkligen är kapabel till när den vet vad den ska göra och i vilken ordning. Jag red ju som sagt ett sto som är en bra bit över tjugo år, och hennes förmåga att böja sig är inte som förr, men det här hade hon inget problem med :).

 

Att hon sen verkligen fick springa av sig ordentligt gav också mig en sorts glad energi, jag behövde inte försöka krångla med små volter, jag tog dem rejält stora för att inte bråka med den glada "gamlingen". Sen var jag också så nöjd att hon godkände mina små antydningar till böjning så hon inte bröt av till skritt som hon gjorde i början av lektionen.

 

Får hoppas att nästa ridlektion ger en ny pusselbit igen :)!