Snö på laduvägg eller polerduk på dressyrhäst...


Vad gör jag egentligen... brer ut snö på en brun häst kanske... drömmer kanske...
Huvudet fullt av allt möjligt och det känns som om det bara är en speciell sorts terapi som kan få ordning på både tankar och göromål nu.
Hästkontakt.
 
Pratade lite med ett par hästar idag, men hade ett staket emellan oss, och hölasset var på ingång i hagen, så det var helt förståeligt att det inte fanns tid för nån ordentligare diskussion.
Och det saknar jag.
 
Får hålla till godo med våra egna fyrbeningar modell mindre, katterna.
Visst går det att prata med dem också, men det är inte samma sak.
Bra med fyrbeningar som man kan ta i famn, busa med på köksgolvet, spela minifotboll med... och så vidare.
Sånt skulle bli rätt vådligt om man gjorde det med de större hovförsedda fyrbeningarna, på köksgolvet...
 
Det märks kanske jag försöker med torra skämt, i brist på bättre humör.
Återstår att se hur länge jag får dras med svackan...
Önskar er bättre tur med hästkontakt och annat, i kölden och snöyran!
 
 
Allmänt | |
#1 - - Karoline:

Men började inte ridskoleterminen för någon vecka sedan?
Hahaha, älskar din ritade bild :)

Svar: Tack :). Jo, men det har ju varit minus 20 grader och femton är egentligen gräns... Det blev den där ena lektionen på vita hästen men det är ju för lite, ju... Nåja, det blir nog bättre småningom:).
Mymind

#2 - - Karoline:

Aha, då är jag med! ;)
Hahaha!

Upp