Skulle det passa med ett litet kli i pannan? ...
... frågade jag den äldre hästdamen som stod med en annan äldre fyrbent i lä av ett gammalt hus strax utanför hagen. Jag visste att hon kunde vara lite korthuggen i tonen, inte så lättflörtad, om man säger så.
Så jag kom långsamt fram.
Efter några steg vände hon tydligt bort huvudet.
Jaha, så jag får inte komma? Jag stannade och funderade ett par sekunder, men hon kunde inte hålla sig. Det var länge sen vi träffats så hon måste kolla in mig igen, vem vad hon nu igen, den där konstiga...?
Den andra fyrbenta var närmast, snusade, men drog sig tillbaka. Var lägre i rang på nåt sätt. Inte så framfusig. Inte så sto-ig.
Stoet sträckte fram mulen, tänkte visa sig sur, och visade samtidigt åt den andra hästen att "det här är min gäst, håll dig undan, jag ska ha kliet", men när mina fingrar nådde innanför pannluggen svängde öronen framåt, och så måste hon genast snusa på mina fingrar, vem sa du att du var?
Jag var där bara i ett par minuter. Bara så länge att hon inte skulle hinna avvisa mig :).
Nästa gång kan jag prata lite mer. Då vet hon vem jag är...
Söta surpuppan :)!