horsesinmind.blogg.se

... i hagen till henne. Jag gick långsamt. Dels för att marken var väldigt ojämn. Dels för att jag inte pratat med henne på länge, så jag ville inte "rusa fram och säga tjenare tjejen! Läget?".

 

Jag hade på långt håll konstaterat att middagsmaten var uppäten och hästarna hade dragit sig tillbaka till den skyddande byggnaden vid skogsbrynet där de hade torrt underlag och skydd från blåsten.

Så jag hade uppmanat mig själv att inte störa dem i deras hus nu, utan bara gå förbi och lågmält hälsa på dem, prata några ord, så de vet vem jag är, och så...

 

Men så såg jag när jag kom närmare att den yngre tjejen stod ensam ute, som om hon ännu sökte några höstrån på marken, innan hon också skulle dra sig tillbaka.

Jag kollade hennes reaktion när jag kröp in i hagen.

Bara nyfikenhet. Vem var du nu igen, du ser bekant ut...

Jag pratade smått, var så här på längre håll lite osäker på om det faktiskt var tjejen och inte den yngsta killen... Kändes dumt att snegla under magen :)...

 

Jag kastade ett öga på de andra i huset, men de verkade inte bry sig ett smack.

Om de skulle börja närma sig så bestämde jag att jag skulle lugnt med snabbt dra mig tillbaka, annars skulle det kunna bli bråk om vem som får hälsa först och det skulle inte vara så bra på det ojämna underlaget...

 

Men tjejen och jag fick stå ensamma och prata, så länge vi hade lust.

Hon sa inte mycket. Snusade på mina händer, skor, byxor. Aha, är det du, vem har du träffat senast? Ingen jag känner i alla  fall...

Jag sökte ett favoritställe att klia henne på.

Hennes tjocka vinterpäls var som en nallebjörns.

 

Hon stod alldeles stilla. Sen tog hon ett minimalt steg bakåt så min hand skulle hitta tillbaka till hennes favoritställe.

Efter en stund tog hon ett halvt steg åt sidan, bort från mig.

Jaha, vill du gå till de andra?

De hade inte brytt sig om att komma och se vad vi pratade om.

De två killarna gnabbades en aning, mest för att befästa rangordningen.

 

Jag sa hejdå, och gick ut ur hagen.

Eftersom jag skulle ut på promenad egentligen, gick jag förbi hagen och tog en liten motionsrunda så jag skulle komma tillbaka samma väg.

Jag var inte borta många minuter, men hon hade redan gått tillbaka till de andra och alla värmde varann i huset. Jag mumlade ett hejdå igen och gick vidare.