horsesinmind.blogg.se

... ur boxen, när jag försiktigt öppnar boxdörren och frågar om jag får hälsa på.

 

Jag hade ärende till stan där ridskolan finns idag. Skulle fixa nåt på jobbet och handla lite.

Och även om jag inte hade inbokad ridlektion så tog jag med mig stallskläder så jag skulle kunna byta om och, ifall tillfälle fanns, ta ett par funderare tillsammans med nån fyrfoting.

 

Det lyckades bra.

Där fanns visserligen extra "stalltjejer" så det fanns inget jobb egentligen.

Men jag hann prata i lugn och ro med en privat hästägare medan en box blev mockad (med hästen bredvid, gos där också...). Och sen sökte jag upp två av mina favoritfyrfotingar.

 

Den ena stod längst bort i hörnet av boxen, låtsades inte höra eller se mig. Sneglade sen likgiltigt "varför öppnar du boxdörren?". Jag småpratade med henne, eller egentligen var jag en riktig hästviskare, jag viskade för att inte de "främmande" hästtjejerna skulle höra vad jag sa :). De hästtjejer som i vanliga fall går där på ridskolan känner ju mig vid det här laget och vet hur löjligt jag pratar med hästarna, men jag behöver ju inte avslöja mig för främlingar :D!

 

Medan jag småpratade med hästen rättade jag till innetäcket som hade blivit så spänt framtill så det såg obekvämt ut. Det var alldeles fullt av spån så hon hade väl rullat sig ordentligt och då hade täcket glidit bakåt. Hon var fortfarande misstänksam mot mig, men så fort jag gick utåt mot boxdörren kunde hon ändå inte låta bli att snegla mot mig "gå du redan?" :)

 

Jag stod en stund i hennes box, en halv meter ifrån ungefär, tänkte att hon kanske skulle komma och vilja ha lite gos självmant, men det blev plötsligt lite oroligt i andra ändan av stallet så vi kom av oss. En annan gång kanske. Men hon tittade nog efter mig när jag gick... Lite undrande...

 

Den andra favoriten kom genast fram till boxöppningen när jag började öppna. Jag hann inte in förrän hon hade sitt huvud halvvägs ut. Där stod jag i öppningen och kliade henne här och där, medan hon försiktigt testade om hon skulle få ut framhovarna också :).

 

Eftersom jag inte ville ställa till med "lös häst i stallet!" -alarm så pekade jag på hennes framben och smackade så hon backade - ett halvt steg... Sen fortsatte vi mysstunden. Och jag fortsatte "hästviskandet". Efter några minuter tog hon ett par steg bakåt, ställde sig vid bortre väggen, så jag tänkte ok, här är det bra att sluta. Tack för kontakten! Och när jag gick: samma fundersamma blick, går du? (Eller kanske hon sa: kan du inte ta och hämta min matpytsa är du snäll? Jag tycker det är dags för lite gott slafs nu! )

 

Jag var nöjd över hästkontakten. Överlever väl nån dag eller högst två på det här :).