horsesinmind.blogg.se

... häst förra måndagen då jag red på lektionen!

 

En helt vanlig lektion, den helt vanliga gosiga vita sötnosen, vanliga travrundor, travvolter, galoppvolter, övergångar.

 

Vid uppvärmningen försökte jag rida aktivt från första steg så han inte skulle få för sig att han får sega sig igenom hela lektionen, vilket han ibland lyckas göra med en del av de yngre ryttarna. Jag försökte vara följsam i sitsen och ha aktiva innerskänklar i hörnen osv. Men samtidigt försökte jag tänka på att inte tjata, om han gick bra försökte jag vara tyst.

 

När det sen blev dags för trav visade han igen tendens att börja sega. Men jag gillar inte heller att använda tjatande skänklar, så jag stannade vid spöställningen vid ridplanens ingång och bad om det kortaste spö som fanns :).

Sen behövde jag inte röra i hästen med spöt alls, några rundor jobbade jag nästan mer på att inte tappa spöt när jag tog halvhalter och sånt :).

 

Så efter ett par galoppvolter så tog jag mitt förnuft tillfånga och slängde spöt vid grinden, och koncentrerade mig på att sitta rätt, lätta rätt, vara mjuk i händerna och ... hållas i sadeln i den fartfyllda "avtravningen" i slutet av lektionen.

Eftersom mina halvhalter hjälpte endast för ett par sekunder "jag hör nog vad du säger men jag vill springa", så försökte jag klappa hästen lugnande på halsen med båda händerna, så där som hopptävlande kan göra efter en bra och fartfylld hoppbana :). Men inte ens det tycktes hjälpa först...

 

Nåja, visst lugnade han ner sig, och när vi skrittat några steg så jag visste att han var lugn så hoppade jag av så han skulle få skritta av utan ryttare. Han skulle ju ändå gå en lektion till. Och är man häst och över 20 år så...

 

Vilken livsglädje! Smittade av sig :)!